Den här dikten av Harry Martinson är nog en av de vackraste dikter jag känner till. Den andas enkelhet, stillnad, sällhet, tysthet..... Det är en dikt som ska läsas högt för att man riktigt kan höra orden och känna deras betydelse.
Tyst gåtan speglas. Den spinner afton i stillnad säv. Här finns en skirhet som ingen märker i gräsets väv.